Ljuvligt förförisk sötma
Källa: Wikipedia
Jag själv älskar att fika! Men självklart fikar varken Jag, Min sambo eller
vår son vareviga dag! (knappt 1 ggr/vecka, eller mer sällan)
Det är YTTERST få gånger som man själv bjuder eller blir bjuden på fika.
Oftast bjuds det på en kaffe/the kopp eller kanske bara ett litet ynka vattenglas
om så önskas. Det få gånger det även bjuds på tilltugg så som bulla, kakor är vid
kalas och andra roliga högtider. Skulle jag råkas ha bulla eller något annat gott
hemma när det inte vankas kalas frågar jag SJÄLVKLART innan om någon vill ha
innan jag dukar upp.
Sen om slisk o godis till barn...Inte sitter jag/vi och trycker i Max godis varje dag i
veckan. Vi köper en liten påse från lösvikten som han egenhändigt fått välja ut efter
eget tycke och smak. När påsen är slut, då är den slut. Nästa lördag får man köpa en ny!
Försöker köra nolltolerans så gott det går under resterande dagar på veckan...
Men man är inte mer än mänsklig...så om Max sitter hemma hos morfar en torsdagskväll
och får smaka en o annan karamell... eller om farmor bjuder på semla en måndags
eftermiddag. Så har ju inte världen gått under för det... !
För det är inte ofta sånt sker. Det är inte 5 dagar i veckan han sitter där och äter semla
eller smakar någon karamell. Det handlar om väldiiigt enstaka tillfällen, som kanske ger både
Max och den som bjuder en guldkant på tillvaron, kanske ett glatt minne att se tillbaka på?
(Ja! Ett fika kan ge glada minnen, inte bara tandtroll och beroenden...)
Nej jag tror inte att man blir sockerberoende av en liten kaka nu o då...iallafall inte mer än vad
man blir av att äta godis varje lördag. För den där lilla extra kakan Max får nån gång då och då
sker nog mer sällan än hans lördasgodis ätande.
Våran sockertopp!
